Pirathistorik
Jag är uppvuxen med datorer och kopiering som en naturlig del av livet. Har "fildelat" i runt 20 år (band, disketter, bbs:er osv innan jag fick tillgång till internet -95) och aldrig sett det som något konstigt. 1997 läste jag boken Copyright finns inte av Linus Walleij vilken fick mig att börja tänka på frågorna politiskt. Sen 2004 nån gång, när det började bli aktuellt med en ny upphovsrättslag, har jag tagit varje tillfälle att diskutera upphovsrättens relation till internet och personlig integritet i alla möjliga sammanhang.
När PP grundades var jag först skeptisk, då jag inte kunde hålla med om att man borde avskaffa upphovsrätten helt och hållet, men jag hjälpte ändå till att samla underskrifter för att registrera partiet. Minns inte hur många jag fick ihop, men det var en liten bunt.
Efter att med stort intresse ha följt interndebatten som ledde fram till principprogram 3.0 började jag känna att partiet var på rätt spår, även om den första representanten jag såg i tv (cb) gav ett märkligt intryck.
Efter mycket övervägande om jag faktiskt skulle engagera mig politiskt "på riktigt" valde jag ändå att gå med i partiet, det var den 28:e maj 2006. Dagen efter var polisräden mot TPB, som för att bekräfta att jag fattat rätt beslut. Jag blev tvärilsk (framför allt över tillvägagångssättet) och efter att jag varit med ett dussin vänner på demonstrationen erbjöd jag mig att ta KL-rollen i Sollentuna som var vakant.
Ju mer jag läste på desto mer insåg jag hur viktigt det är att vi faktiskt vänder den här utvecklingen. Jag raggade folk till valsedelsdistributionen och såg till att vi fick 100% täckning. Jag ordnade flygbladsutdelningar med aktivister i kommunen. Jag tog ledigt en månad från jobbet och for runt från morgon till kväll, delade ut tusentals flygblad och pratade så jag nästan fick skavsår i munnen.
En stor del av de jag umgicks med blev medlemmar i partiet, och jag tror totalt jag värvade nästan 50 pers. Valet kom och blev så klart en besvikelse, men jag kände redan innan att förhoppningarna nog var lite väl höga på ett nystartat parti utan resurser och kända namn.
När FRA-lagarna började se ut att bli verklighet fick jag ny energi att kämpa emot. Skrev mail och ringde, kommenterade rlm-bloggar. Träffade en riksdagsledamot som var en bekants bekant och lyckades nästan övertyga honom att rösta emot, men han föll för partipiskan och "blev sjuk".
Dök upp lite oväntade saker under helgen så jag fyller på här vartefter under veckan.
Jag är uppvuxen med datorer och kopiering som en naturlig del av livet. Har "fildelat" i runt 20 år (band, disketter, bbs:er osv innan jag fick tillgång till internet -95) och aldrig sett det som något konstigt. 1997 läste jag boken Copyright finns inte av Linus Walleij vilken fick mig att börja tänka på frågorna politiskt. Sen 2004 nån gång, när det började bli aktuellt med en ny upphovsrättslag, har jag tagit varje tillfälle att diskutera upphovsrättens relation till internet och personlig integritet i alla möjliga sammanhang.
När PP grundades var jag först skeptisk, då jag inte kunde hålla med om att man borde avskaffa upphovsrätten helt och hållet, men jag hjälpte ändå till att samla underskrifter för att registrera partiet. Minns inte hur många jag fick ihop, men det var en liten bunt.
Efter att med stort intresse ha följt interndebatten som ledde fram till principprogram 3.0 började jag känna att partiet var på rätt spår, även om den första representanten jag såg i tv (cb) gav ett märkligt intryck.
Efter mycket övervägande om jag faktiskt skulle engagera mig politiskt "på riktigt" valde jag ändå att gå med i partiet, det var den 28:e maj 2006. Dagen efter var polisräden mot TPB, som för att bekräfta att jag fattat rätt beslut. Jag blev tvärilsk (framför allt över tillvägagångssättet) och efter att jag varit med ett dussin vänner på demonstrationen erbjöd jag mig att ta KL-rollen i Sollentuna som var vakant.
Ju mer jag läste på desto mer insåg jag hur viktigt det är att vi faktiskt vänder den här utvecklingen. Jag raggade folk till valsedelsdistributionen och såg till att vi fick 100% täckning. Jag ordnade flygbladsutdelningar med aktivister i kommunen. Jag tog ledigt en månad från jobbet och for runt från morgon till kväll, delade ut tusentals flygblad och pratade så jag nästan fick skavsår i munnen.
En stor del av de jag umgicks med blev medlemmar i partiet, och jag tror totalt jag värvade nästan 50 pers. Valet kom och blev så klart en besvikelse, men jag kände redan innan att förhoppningarna nog var lite väl höga på ett nystartat parti utan resurser och kända namn.
När FRA-lagarna började se ut att bli verklighet fick jag ny energi att kämpa emot. Skrev mail och ringde, kommenterade rlm-bloggar. Träffade en riksdagsledamot som var en bekants bekant och lyckades nästan övertyga honom att rösta emot, men han föll för partipiskan och "blev sjuk".
Dök upp lite oväntade saker under helgen så jag fyller på här vartefter under veckan.